Att få det systematiska systematiskt…

Som jag beskrivit i tidigare inlägg så gör jag skillnad på kvalitetsarbete och utvecklingsarbete även om det ena förutsätter det andra och vise versa.

Det som jag upplever som ganska problematiskt är att paketera utvecklingsarbetet så systematik uppstår samtidigt som kvaliteten blir synlig. Jag har provat lite olika varianter genom åren och har väl hittat ett sätt som jag upplever funkar för mig och mitt sätt att organisera och kvalitetssäkra vår skolas utvecklingsarbete.

Jag kommer att börja med att beskriva några av våra processer men framförallt avsluta med hur detta paketeras. För mig är det viktigt att paketeringen inte handlar om att ha en mall, utan att man som skolledare har en förståelse för processen och att det är den som i sin tur skapar förutsättningar för systematik och kvalité´.

När vi nu gått in i utvecklingsarbete 2020/2021 står vi på en ny plattform som vi skapade 2019/2020. Det är på denna nya plattform allt vårt utvecklingsarbete ska utgå ifrån och den måste sättas i relation till den gamla för att förstås. Vilka likheter och skillnader finns och vilka är orsakerna för dessa. Vi behöver även försöka visualisera nästa läsårs plattform för att förstå vad som krävs av oss för att ta oss dit och vidare...

Både vid uppföljningar och utvärderingar av förra årets utvecklingsarbete framkom att flera lärare upplevde vissa av våra utvecklingsaktiviteter som ”tomtebloss”… eller kanske inte ”tomtebloss” men att vi hade flera olika parallellprocesser igång och att de förväntades hålla många utvecklingsbollar i luften samtidigt. Konstigt! Den röda tråden var supertydlig… i min och utvecklingsgruppens hjärnor, men även på papper. Jag dokumenterar alltid vårt utvecklings- och kvalitetsarbete på samma sätt varje år i Olympiaskolans kvalité och styrning, vilket hjälper mig och övriga lärarledare att hålla kursen i utvecklingsarbetet samt hålla ordning på hur vi ska följa upp och utvärdera. Denna finns plan tillgänglig för samtlig personal, men uppenbarligen läses den inte av alla. Hmmm, vad lär jag mig av detta?

Det är intressant det där med upplevelser. Att vissa samband ser man inte förrän någon har pekat på dem och när väl någon pekat kan man inte låta bli att se dem. I år ska sambanden inte bara finnas på papper utan även lyftas vid samtliga utvecklingsaktiviteter. Mina och lärarledarnas nya ledord är sammanhangsmarkera och KASAM (känsla av sammanhang). Vi går inte in i några utvecklingsaktiviteter utan att koppla dessa till våra fokusområden och formulerade mål.

Under föregående års screeningarbete framkom att Olympiaskolans elever, likt många andra elever i Sverige har ett språk som inte håller tillräcklig nivå för att obehindrat genomgå grundskolans utbildning och då inte heller kunna tillgodogöra sig högre utbildningar längre fram.

Vi kunde även se ett samband mellan elevers utveckling av tilltro till sin egen förmåga att lära, positiv lärandeidentitet eller dynamiskt mindset, och lärares benägenhet att synliggöra lärandemålen i sin undervisning med hjälp av lärandematriser samt ger eleverna återkoppling på sitt lärande utifrån dessa.

Vi har sett tendenser i lärarnas lektionsreflektioner att undervisningen utgår från undervisningsaktiviteter och kunskapskrav och att detta medför ett allt för stort fokus på färdigheter som ska uppnås och inte i lika stor utsträckning förmågor som ska utvecklas. Vi kommer därför att synliggöra och lyfta arbetet med skolförmågorna inom samtliga fokusområden i årets utvecklingsarbete. Vi kommer även att aktivt arbeta med vår analysförmåga vad gäller undervisning och att analysera elevers lärande på gruppnivå. För att kunna göra detta måste vi sammanställa data på gruppnivå och inte bara träna oss på att se samband och mönster. Utan även söka förklaringar i den egna undervisningen. Låter lätt men är en utmaning, jag lovar.

Det är tredje året som samtliga lärare på Olympiaskolan skriver lektionsreflektioner. Från och med i år kommer vi att inom ramen för det kollegiala lärandet para ihop två ”lärkollegor” som utifrån analysfrågor ger kontinuerligt feedback på varandras lektionsreflektioner. I år är det just skolförmågor som är fokus för lärarnas lektionsreflektioner. Vilken förmåga är det de har för avsikt att utveckla och vilka undervisnings aktiviteter kopplar de till detta. Syftet med detta är att vi vill fortsätta träna oss på att kritiskt granska den egna praktiken samtidig som vi vill öka fokus på att utveckla förmågor. För att hitta det angelägna och det som kommer att ge mest effekt på elevers lärande måste vi sluta ”krafsa på ytan” och gå på djupet i våra analyser av både elevers och lärares lärande.

För mig som skolledare är skrivandet en viktig del i att hålla kursen i utvecklingsarbetet och är det som skapar en synlighet i kvalitetsarbetet.

Jag ska försöka förklara genom att beskriva några av våra tankeprocesser.

Vi har identifierat att våra elevers språkliga förmåga är låg... Vad menar vi med låg? I vilken nivå vill vi att den ska ligga? Hur vet vi när elevernas språkliga förmåga ligger på den nivå som vi önskar? Vad behöver våra lärare, i handling göra för att öka elevernas språkliga förmåga? Vilka nya kunskaper behöver våra lärare för att genomföra dessa? Efter att ha problematiserat och klurat ett par varv i utvecklingsgruppen och i specteamet har vi både en målplan med förväntade effekter och en aktivitetsplan för när vi ska göra vad, på vilket sätt och med vem. Vi hade sedan tidigare elevernas nuläge och nu behöver vi även identifiera lärarnas för att se om aktivitetsplanen ger förutsättningar för målplanen att lyckas.

Jag har vid ett par tillfällen, när jag berättar om hur vi arbetar med vårt utvecklingsarbete fått kommentarer från rektorskollegor (inte mina närmsta) att de upplever att detta sätt är att toppstyra. Jag har funderat ganska mycket över dessa kommentarer och funderar på vad som ligger bakom. Ingen vill ju toppstyra men jag tänker att inom en organisation har vi olika roller och dessa roller ger olika perspektiv. Jag undrar om mina kollegor menar att det är upp till varje lärare att identifiera sina egna utvecklingsområden? Eller att man lyfter till diskussion vad varje lärare önskar utveckla? För mig är det helt självklart att det är analyser av våra resultat som styr utvecklingen. Varför skulle vi annars ha ett lagstadgat krav på att bedriva ett systematiskt kvalitetsarbete? Jag tänker att det är absolut nödvändigt att vi rektorer tar vårt ansvar när det gäller dessa frågor och inte gömmer oss bakom lärarna och kanske till och med lägger skuld på dem om utveckling inte sker som tänkt på en skola. Naturligtvis ska samtliga lärare vara delaktiga i både framtagande och prioriteringar av skolan utveckling och jag anser att det är av yttersta vikt att vi skolledare med stor omsorg lägger tid på att presentera orsaker för våra utvecklingsinsatser och gör detta på ett sätt så det blir angeläget för lärarna. Om skolans fokusområden inte uppfattas som angelägna för lärarna och om syftet inte blir tydligt, så kommer de inte att kliva på tåget och utveckla de färdigheter som krävs utifrån identifierade behov.

På Olympiaskolan har vi ett sammanhållet utvecklingsarbete med kollegialt lärande. Det innebär att vi inte har några satellitgrupper som genomför utvecklingsinsatser eller att våra lärarledare enbart arbetar med en mindre grupp lärare inom ramen för det kollegiala lärandet. Intentionerna är att fokusområdena i det kollegiala lärandet på Olympiaskolan ska vara angeläget för samtliga lärare på skolan att utveckla. Sedan kan det naturligtvis vara så att vissa lärare behöver utveckla något specifikt, men då kallar vi det handledning. Samtliga lärarledare på Olympiaskolan har handledningsansvar riktade mot enskilda lärare. Även om detta naturligtvis är kompetensutveckling för den enskilde är dessa insatser inte med i den gemensamma utvecklingsplanen med fokusområden, utan ingår i lärarens individuella kompetensutvecklingsplan.

Det som många gånger är en utmaning i det systematiska kvalitetsarbetet är som sagt hur det paketeras för att skapa en tydlig och synlig systematik. En paketering som på ett tydligt sätt synliggör hur föregående års resultat ligger som grund för nästkommande års utveckling. Jag vet att flera kommuner har olika program för att paketera detta och jag vet även att jag har många rektorskollegor runt om i landet som inte känner något stöd i sitt systematiska arbete utifrån denna paketering.

Jag tror att paketeringen kan hämma utvecklingsarbetet och att man ganska enkelt kan fastna i en fyllaiaktivitet. Jag kan förstå att det finns en poäng med fyllaiaktiviteter eftersom våra resultat och vårt arbete behöver presenteras på ett överskådligt sätt för våra huvudmän. Men, jag tror det finns en fara i om man använder dessa fyllaiaktiviteter som den enda dokumentation i sitt kvalitets- och utvecklingsarbete eftersom den kan bli för trubbig och inte lokalt skolförankrad.

Jag försöker att göra dokumentationsarbetet så enkelt som möjligt och undviker aktivt att snurra in mig själv i snygga floskler. Jag har ett dokument som jag skriver i augusti och som ska vara klart innan vi påbörjar våra utvecklingsaktiviteter för läsåret. Detta dokument börjar med skolans vision och verksamhetsidé. Därefter följer hur skolans utvecklingsarbete kommer att organiseras under läsåret samt skolans övergripande mål. Sist beskriver jag kort skolans prioriterade fokusområde utifrån vad, varför, hur och vilka förväntade effekter vi vill se.

Jag beskriver även vilket typ av data vi kommer att samla in. Hur vi kommer att följa upp, utvärdera och analysera aktuellt fokusområde. Därefter görs ett kalendarier som tydliggör när och i vilken omfattning de olika aktiviteterna ska hanteras i det kollegiala lärandet. På Olympiaskolan använder vi lärplattformen Loops för att administrera det kollegiala lärandet. Loops synliggör det kollegiala lärandets vad, när och till viss del hur. Det är även så att skolans lärarlärare, som ansvarar för de olika aktiviteterna, kan lägga upp sin egen planering i loopen och ändå blir den en del av helheten och systematiken. Loopen hjälper oss att kontinuerligt följa upp våra utvecklingsinsatser samt att dessa kan sammanställas och utgöra underlag för utvärdering och vårens analyser.

När våren kommer och vi gör vår stora resultatanalys och utvärderar våra utvecklingsinsatser, använder jag samma dokument Olympiaskolans kvalité och styrning och fyller på med resultat, slutsatser och analys . Detta gör att man på ett tydligt sätt belyser både intentioner med insatser samt beskriver hur det gått och vilka effekter som vi sett. Sist görs en sammanställning och analys om vi har uppmärksammat några orsakssamband mellan elevresultat och utvecklingsinsatser för lärare.

Ta daa… Nu har jag ett toppenunderlag för nästkommande års utvecklingsarbete.